SOM SEMESTER

Tiden går fort när man har roligt. Som man brukar säga. Men tiden är inte alltid superskoj på sommaren. Allt rörs ihop och jag tänker att så mycket som möjligt måste hinnas med. Men det måste också finnas stunder för eftetanke och ingenting.

Jag har haft det rätt bra större delen av tiden här hemma, med en del dippar och dalar nu och då. Men s får det vara. Jobbigare än någonsin kan det kännas, men när det väl vänder för en stund känns det bättre än på länge. Livet går vidare, på riktigt. Det är inte bara något man säger. Utan det känns, både inuti och utanpå.

Midsommarafton var den dagen jag fasade mest inför. Och som jag känt och trott att skulle bli den jobbigaste dagen hittills det här värsta, första året, utan mamma. 

En av de starkaste traditionerna jag har haft under min uppväxt är min midsommarkrans. 
Jag vaknar alldeles för sent för att hinna plocka tillräckligt många blommor så att det går att göra en fin och fyllig midsommarkrans. Mamma blir småirriterad på mig för att jag inte gått upp i tid. Som vanligt. Men på något underligt vis så finns det ändå alltid tillräckligt många blommor plockade när kransen väl ska bindas. Där sitter vi, mamma och jag, med klöverblom, prästkragar och björkris och allt där emellan och binder den där magiska kransen. Och så fin den blir. Alltid lika fin.
Men i år skulle det bli annorlunda. Jag lyckades åstadkomma inte bara en, utan två midsommarkransar. En till mig och en till mamma. Tack vare det bästa stödet här hemma i tryggheten, och genom att gå upp i tid på morgonen och plocka alla de där blommorna.

Den midsommaren är redan snart två veckor gammal. Tiden efter har jag både fortsatt öva på att vara ledig, men också börjat mitt sommarjobb.

En fin och sommarkall kväll var det bastubad på mitt livs plats. Där ska jag en dag bygga en stuga med terass i alla väderstreck. Där är min oas. 

Här om dagen mumsade jag bort en hel eftermiddag med fina kusiner. Det var mysigt, välbehövligt och stekhett.

Och senaste dygnen har jag tillbringat i Stockholms skärgård. Avkopplande och så mycket semester som det bara kan bli, när man är studerande och inte 37 år och har fast tjänst. Tack för det.

Har ätit och ätit och druckit. Solat, bastat och badat. En stund tog vi paus från de sysslorna och besökte Artipelag, ett konstkomplex välanpassat för rullstolsbundna och barnvagnar, mitt ute i skogen. Annorlunda och vackert. Och godaste maten.

Nu är jag hemma igen, men bara för några timmar. Byter en ö mot en annan. 

En helhelg med bästisar på en av de somrigaste platserna jag vet väntar.