ALWAYS LOOK ON THE BRIGHT SIDE OF LIFE?

Har just beskådat sämsta fotbollsmatchen i världshistorien.
Var det verkligen värt att åka bil i 1,5 h för att se något så värdelöst?!
Nä.
Spelet var som någon slags lattjolajban grej.
Målvakten ska vi inte ens prata om. Skulle nog nästan platsat i division 5. Inte högsta ligan i alla fall.
Tur att matcherna snart börjar spelas på närmare breddgradder, så att besvikelsen efter en värdelös match känns lite lättare i och med att transportbiten förkortas.
För övrigt har denna dag inte gått spikrakt uppåt.
Började med att min VeckoRevyn inte kommit, fast den skulle ha kommit i förrgår.
Fortsatte dagen med att försöka koppla en playstation konsol till en hypermodern tv, vilket misslyckades totalt. Inga scartuttag här inte.
Följdes med att vi såg på TV-SHOP.
Om bh:ar.
Märkte att jag var helt all alone hemma.
Sist men inte minst måste jag äta pirkkas nudlar med kyckling- och örtsmak till middag. [Fick lite ont om tid efter TV-SHOPS tittandet. Varför i hela fridens dagar kan man ens lägga ner tid på något sådant värdelöst?]
Väl pratat om TV-SHOP.
Nudlar är i alla fall inget man, eller rättare sagt jag, blir mätt på.
Sista utvägen från hungerns land var smörgås.
Till min stora glädje var
1. rostbrödet mögligt.
2. hemvete den enda andra brodsorten vi ägde. Och det kan jag inte ta i för jag får rysningar av mjölet på baksidan. Löjligt, jag vet. Ungefär samma känsla som vanliga människor känner när de måste ta i en skumgummimadrass.
Dessutom smakar det bara kompakt och torrt.
I stället åkte jag hungrig iväg på match.
Väl hemma igen var humöret givetvis i botten efter matchresultatet.
Tror ni att resten av min familj hade sparat någon middag till mig?
Svar nej.
Ibland leker livet.