VARDAGEN VANDRAR VIDARE
En månad sedan sist här. Vardagen vandrar vidare, och uppenbarligen verkar jag ha en del grejer att göra, då tiden går framåt utan att det känns som en evighet.
I dag lämnade jag in den sista inlämningsuppgiften i denna megalånga teori- och metodkurs, som vi läser inför vårt kandidatuppsatsskrivande. Det är en märklig känsla, att tiden i Kalmar snart är över. Men, det är livet och livet innebär förändringar. Något jag verkligen fått lära mig att acceptera. Jag ser fram emot alla möjligheter som kommer efter tiden här, samtidigt som jag tar till vara på det som är nu. Kalmar kommer alltid att vara min trygga punkt i tanken, och den plats där jag känner mig som mest hemma, efter Åland.
För en vecka sedan befann jag mig på Lidingö, en annan favoritplats, och firade livet. Min 22:a födelsesdag, tillsammans med nära och kära. På menyn stod riktiga italienska pizzor, livets dryck och tårta. Människor och mat, allt jag behöver för att känna att jag lever.
Dagen efter åkte jag hemhem. Där hade hösten knackat på dörren och kommit in, på riktigt. Pappa och jag tog upp båten, och att vi klarat en sommar utan mamma blev påtaglig. Det syns inte alltid utanpå, men inuti känns det. Och vi klarade det. Både sommaren och båtupptagningen.