VINDEN VÄNDER
Ja man kan inte vara världsbäst på allt. Dokumentera livet i bloggformat verkar inte vara på min topplista just nu. För tillfället befinner jag mig på den spanska solkusten. Det är så otroligt efterlängtat och mer välbehövligt för mig än någonsin tidigare. Lugn och ro och inga måsten eller "jag borde".
Firade påsken hemma på Åland. Vardagen i Kalmar bara rullar på. Jag åker hem med vinden i ryggen och känner mig som en superwoman. Jag klarar allt och lite därtill. Men sakta och säkert blir det tyngre att trampa och motvinden blir allt starkare. Till slut tar det stopp och verkligheten har kommit ikapp mig. Mamma finns inte där och jag är inte längre den där superwoman som klarar, orkar och hinner med allt. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Fast hellre lever jag ett liv där jag nästan glömmer den värsta verkligheten och sedan dippar totalt, för att sedan ta mig upp ovanför ytan igen.
Därför känns denna vy och Sangria-tillvaro mer än välkommet just nu. En paus från livet.
Så nu varvar jag ekonomiplugg vid poolen med att strosa i solen bland snäckorna på sandstranden.