SOLEN GÅR UPP IGEN

Det har varit en sjutusans omtumlande vecka. Så blir det ibland, det är något jag får lära mig att hantera. Jag är inte starkast i världen varje dag. Det är ju egentligen helt naturligt, att inte vara på topp varenda en vaken minut, men svårt för hjärnan ändå att anpassa sig och tycka att det är okej att inte orka med allt hela tiden. För jag klarade ju det i går, då måste det gå i dag också. Efter regn kommer solsken, och i mitt regn den här veckan har det funnits fler solsken. I dubbla bemärkelser. Skönt med högsommarvärme redan under vårens sista månad.

Här har jag suttit och bara stirrat. Stirrat rakt ut i lugnet och tryggheten. Det bästa jag vet när det känns som att allt annat runtom rasar.

Här är ett annat solsken med världshistoriens godaste glass på en gata nära mig. 

Mangosorbet som smakade som en riktigt solmogen mango, jordgubb- och vitchokladgräddglass och så lite choklad på det. Himmelriket.

 
Helgen har gått i festens tecken. I fredags hängde jag och mina triathlonkollegor på uteservering med allt ifrån drinkar till deserter. Fint avslut på terminen.
 
Och i går var det ytterligare ett fint avslut på terminen, med bland andra de här fina och fantastiska människorna. Klassförfest, plus massa mer folk, på en innergård och sedan en helkväll fortsättningsvis utomhus. 
 
När jag cyklade hem i natt var solen på väg upp igen. Jag vet att det går, det går att leva vidare. Och speciellt med dessa solsken.

Kommentera här: