TRYGGHETEN

Här har det ekat tomt. Nu är jag tillbaka. Tillbaka i Kalmar och tillbaka i min fristad. Tryggheten.


Sommaren var både upp och ner. Ena stunden kändes det nattsvart och som att ingenting var värt något. Nästa ögonblick kunde vara lite bättre, men aldrig kändes det så bra som förut. Mamma fattades, och fattas, så ofantligt mycket. Fy fan får man faktiskt säga då, om man vill.

Det är många grejer jag saknar. Så enkla saker som att mamma bäddar rent i min säng. Ja, jag kan göra det själv, alla dagar i veckan. Men omsorgen och kärleken som en mamma bäddar sin dotters säng med finns inte där, om jag bäddar den själv. En säng bäddad av mamma ger trygghet. Den tryggheten saknar jag.
Sådana här smågrejer flyter upp till ytan lite hela tiden. Ibland är det skitjobbigt, men det kan också kännas skönt att minnas sådan grejer, som jag tidigare inte alls skulle ha tänkt på. Att minnas är att sakna. Och att sakna är att minnas. 

Här är en pelargon. I somras när jag höll på att flytta ut mammas alla pelargoner till altanen bröts en kvist av och föll till golvet. Jag satte den i vatten och rötter växte ut. Sedan planterade jag den i en kruka. 

Nu har den slagit ut i blom i mitt fönster i Kalmar. Mamma är med mig.

Med mig är även den här fantastiska personen. Och hela min klass. Min trygghet och mitt liv just nu. 

Jag försöker njuta av varje dag som är kvar i den här staden. Snart står vi där med examenbeviset i handen. Men först ska en kandidatuppsats göras. En sak i taget.

Kommentera här: