jagidajansson

Efter fyra veckor av en enda dimma är jag nu tillbaka i Kalmar. Har sagt vi ses igen till mamma och hyllat henne för den bästa och mest underbara människa hon var. Jag älskar och saknar mamma varenda sekund av dygnet. Vissa stunder känns det som att hela jag ska gå sönder. Och nästa sekund är allt lite lättare. Minnen, ord och bilder av mamma i mitt inre kan ingen ta ifrån mig. Det är de som gör att jag orkar ta mig vidare på resan. Resan genom resten av mitt liv.
Trots det trauma vi varit och stundvis är kvar i har jag försökt att ta vara på de fina stunder som getts. Och försökt göra allt så "vanligt" som möjligt. Tre dagar efter att mamma somnat in var det min födelsedag. Jag bakade min första egna marrängtårta, den som mamma brukar göra. Den blev hur bra som helst, och även om mamma inte var där känns det som att hon var med. Hennes grundinställning till nya saker finns i mig. Jag är ju en del av henne.

Mitt i all denna röra finns en ljuspunkt. Tidigare i veckan fick jag min drömpraktikplats på tv. Jag tror inte att jag känt den sanna lyckan på två år.

När jag steg innanför dörren till min lilla boning tidigare i dag blev jag alldeles varm inombords. Välkomnades av ett påfyllt kylskåp och några andra små överraskningar. Kärleken övervinner allt.