SURPRISE
Kanske årtiondets sämsta bild till vänster, men det spelar ingen roll. Min andra halva och vapendragare alla dagar om året stod nedanför trappan till skolan när jag kom ut efter en lång föreläsningsdag i måndags.
Jag kunde inte ha fått en bättre födelsedagspresent än Nicole som hälsade på mig här.
Jag hade tänkt äta blokålssoppa som jag storkokat dagen innan. Istället blev det en ordentlig middag med det bästa sällskapet jag kan tänka mig.
Kan knappt beskriva hur många tokiga och fina saker den här människan har gjort för mig genom åren och alla mina födelsedagar. Blir tårögd bara jag tänker på det.
Blombud, flera ja må hon leva-samtal, födelsedagskort i brevlådan och massa grattisar gjorde min dag ännu bättre.
Efter det är det inte mycket som har gått min väg den här veckan. Feber, regnigt väder och en nyckel som går av i cykellåset. Små saker kan sätta stora käppar i hjulen, minst sagt. Tacka vet jag överraskande släktingar i Småland som kommer som räddaren i nöden. Införskaffade ett nytt lås igår, det sa tack och adjö redan i dag. Snart ger jag upp allt vad cykellås heter.
Nu vill jag bara hemhem, och förhoppningsvis återvända hit med positiv och ny energi.