NOLLA
Första veckan som journalistnolla har löpt förvånansvärt smärtfritt. Våra faddrar gör ett bra jobb och jag tror verkligen att alla känt sig riktigt välkomna till den här stan och utbildningen.
Efter att mamma och pappa styrt kosan hemåt igen fick jag en fin mjukstart på att bo ensam. Men bara för ett litet tag. På söndagskvällen anlände Julia, tack och lov, som nu bott här med mig i en vecka. Tryggt och bättre med två vilsna ålänningar tillsammans i Småland istället för en.
Det har varit parkhäng och en jädrans massa påminnelser om att man måste komma ihåg att ha på sig sitt nolleband runt huvudet. Däremellan var det turkossittning, där klädkoden förstås var turkos. Och helst så ful som möjligt.
Nollningen pågår ytterligare en vecka, men till skilland från nu kommer själva skolan att dra igång på måndag.
Nästa lördag hålls en finsittning då vi får slänga nollebanden och bli en äkta etta.
Lillgamla Ida börjar tröttna på allt festande (redan) och längtar efter bananplättar, gym och klorvatten. Tur är det i alla fall att mitt bästa fortskaffningsmedel här är mammas studentcykel från en annan tidsepok. Heja vardagsmotion.